Det finns så många bra bloggar och bloggare! Engagerade, drivna och som lägger ner en massa tid på att formulera texter och retuschera bilder. De har alltid kameran till reds och spenderar många timmar under en vanlig vardag på att komma på finurliga och givande inlägg. De är otroligt duktiga på just sin genre och alltid när man klickar in på deras sida förundras och imponeras man. Man orkar läsa långa texter då de går rakt in i hjärtat. Man scrollar runt bland bilder och tänker ”så vill jag också ha det”.

Jag vill vara en sån bloggare. Jag vill motivera, ge tankeställare och bli ett med mina läsares vardag. Få människor som aldrig tidigare tänkt i liknade banor att tänka om. I höstas ville jag det så meer än gärna! Jag la ner såå mycket tid på inlägg, bilder och vitsiga kommentarer. Jag hade mobilen till reds vid alla måltider, alla gymbesök, alltid! Jag blandade tre-radiga inlägg med långa historier och svettiga träningsbilder med fotografier ifrån vardagen. Jag tyckte jag var bra!

Men just nu finns det inget riktigt som driver mig. Jag äter rätt, tränar sunt och läser ett tiotals bloggar per dag. Jag inser att min engagemang kring skrivandet om träning och mat har bleknat. Jag tycker fortfarande det är fantastiskt kul att läsa om det, jag älskar fortfarande att träna, men att formulera nya och intressanta inlägg om saker som jag tidigare tjatat sönder känns inget givande. Mitt mål denna våren är att bibehålla och förbättra min nuvarande form och äta bra! Mer spännande än så blir det tyvärr inte.

Så, det är med vemod jag härmed kastar in handduken och avslutar mitt bloggande här på Onyx. Jag behöver en inspirationspaus och ett sug som sparkar igång mig igen! Jag tackar alla fantastiska läsare för all tid ni lagt ner på att läsa min inlägg och kommenterat min blogg. Det har varit otroligt kul, givande och peppande under hela tiden! TACK!

Fortsätt att följa mig på instagram: caroline_wallin

Måndagslyx på Vinci med bästa Evelina! Ostron, råbiff och en megastor charkbricka. Till detta serverades bubbel, rödvin och en förbaskat massa trevliga samtalsämnen. Väldigt gott, otroligt trevligt och fantastiskt lyxigt!

Något jag har blivit otroligt mycket bättre på är att storhandla en gång i veckan. Kanske inte är något att skryta med? JO! Förr planerade vi aldrig för kommande vecka. Vi handlade inprincip varje dag och planerade kvällens middag hungriga påväg till ICA. Att handla hungrig och lite halvstressad gör ingen glad. Det blev alltid snabbast möjliga mat och oftast någon blodsockerförhöjande produkt på vägen hem. Eller så struntade vi helt i mataffären och drog ner till stan och käkade. Jag förespråkar både spontanitet och att äta ute under vardagar. Men absolut inte varje kväll! Våra tidigare levnadsvanor var otroligt mycket dyrare, onyttigare och inte särskilt rofyllda.

Veckohandling varje söndag, det låter oklokt att handla dagen innan alla varor fylls på. Men vi saknar aldrig något i butiken, dessutom är det i stort sett folktomt. Ordet veckohandling skriker dock vuxenpoäng och vardagssyssla! Men kan man kombinera sysslan med att unna sig en god söndagsmiddag med tillhörande rödvin efteråt känns det hela mycket lyxigare. Så tänker vi.

DEN RÖDA KOREGN INNEHÅLLER ALLTID
Blomkål
Gurka
Sallad
Tomat
Parmesan
Mozzarella
Yoghurt
Ost
Ägg
Keso
Ramlösa
Köttfärs
Kyckling
Bär
Nötter
70%-choklad
Kaffe

Ibland måste man rucka på ett vinnande koncept för att utvecklas och finna nya rutiner. En väldigt djup mening som egentligen bara handlar om att variera frukosten. Det är väldigt mycket frukostsnack på bloggen för tillfället, finns det någon som önskar ett annat tema?

Hallon och Blåbär-smoothie

En näve frysta bär
2 matskedar 10% kesella
Naturell yoghurt
1 msk ekologisk vaniljpulver

Mixa samman allt! Jag valde att inte göra den helt slät då det är gott med lite tuggmotstånd.
Toppa skapelsen  med kokosflarn och granatäpple-kärnor. Himla fint!

Det enda jag utesluter från en standardfrukost är juicen. Rostat bröd med smör och ost, kokta ägg, färskpressat kaffe och yoghurt med kanel. Jag saknar absolut ingeting, ändå väljer jag att tabort en mängd kolhydrater. Jag blev behagligt mätt, från koma till pigg och känner att mitt blodsocker fortfarande är stabilt, trots att det är mer än tre timmar sedan jag åt. Optimalt skulle jag sammanfatta det. Optimalt!

Brakfrukost som tidigare gjorde mig sugen på mer mat efter 1,5 timma!

Brakfrukost idag som behåller min mättnadskänsla mycket mycket längre och som ger mig mer energi en längre period.

Mina ben värker något helt otroligt. Träningsvärken ifrån fredagens pass är helt sjuk. Härligt på ett sätt, men toabesöken är under all kritik. Jag tar ena handen på handfatet och andra handen i ett krampaktigt tag om dörrhandtaget. Sakta sätter jag mig ner samtidigt som jag gnyr ”ajajaj”. När jag väl fått ner rumpan på ringen måste jag börja samla mod för att inom kort resa mig igen. Minsta beröring på de ömma låren får min kropp att rycka undan och min målsättning om att springa milen i morgon måste nog dessvärre förflyttas till tisdag. Efter omständigheterna mår jag ändå OK!

Jag erkänner.
Det var förbannat tungt att ställa klockan och dra iväg till gymet i morses. Jag har skjutit på detta faktum sen planet landade på Landvetter. Jag har haft undanflykt på undanflykt. För trött, för kallt, för mörkt, hungrig, bra tv-program, jag tar det i morgon. Självlysande bortförklarningar och idag fick det ta mig tusan vara nog!  Jag stängde av hjärnan, satte mig i bilen och körde dit. På schemat stod Tabata/Kondition.

För alla er som finner det obekant med Tabata är det en form av intervaller. Du kör stenhårt 20sek och vilar 10sek, detta upprepas under åtta omgångar. Första gången ställde jag löpbandet på lutning 7,0 och tryckte upp farten till 13km/h. Efter 20sek hoppade man av löpbandet och ställde bredvid, vilade 10 sek och sen på´t igen! Nästa Tabata hade jag endast 0,5 i lutningen men ökade farten till 15,5km/h. När två Tabata var genomförda gjorde vi ytterligare 5st i styrkesalen. Burpees, kettlebellswing, situps, armhävningar, axelpress och någon ben-hopp-övning.

Det var tungt. Kroppen ville inte alls i början. Jag började fundera på om jag någonsin tyckt träning varit kul? Men sen släppte allt. En förbannat bra låt sattes på, svetten började komma, stegen ökade och jag kände för första gången på väldigt länge hur mycket jag saknat TRÄNING! Dessutom var det första gången jag körde Tabata/kondition men definitivt inte sista! Jag gillar att man kan räkna ner och ha koll på hur långt man har kvar, när man kan lägga på och att man nästan efter varje vila kan pressa sig själv liite hårdare, hallå 20sek orkar man ju!

Tack till alla er som orkat läsa igenom denna träningsnovell jag hoppas den kan inspiera er lika mycket som låten SCREAM AND SHOUT peppar  mig!

NU: frukostbelöning!

Hotellfrukost i all ära! Men en hemgjort kaffe, kokta ägg, Morgonpasset och p3 och rysk yoghurt med kanell slår inte mycket. Mina goda frukostrutiner hindrar mig ifrån att någon gång testa på periodisk fasta, jag gillar helt enkelt frukost lite för mycket. Tips på hur man kan bryta sig loss frukostträsket och våga testa?

Nu får det snart vara nog! Jag ska hem och palta på mig varma löparkläder och sedan springa bort allt som har med begrepp och strategier och göra! Fem koppar kaffe, 3 liter vatten och bra musik i öronen men i nuläget är det helt stop för kunskapen att flöda in i min arma hjärna. Frisk luft och lite avreagering är precis vad jag behöver!

Det som håller skenet upp denna ”jag måste ta igen allt plugg-vecka” är att jag SNART ska inviga min malaysiska investering! Älskar färgen på skorna och på de skrikande snörena. Det som också får mig att tänka otroligt positivt är att det det nalkas mot våren och mot nya förändringar. Bland annat en stor sådan i håret. Jag är lite tveksam till luggen, men färgen är verkligen såå fin! Jag antar att det är liknande bilder man måste måla upp i huvudet för att ibland stå ut med 12h plugg i ett kallt bibliotek.